Mina maskiner

Bild från gamla lägenheten, med mitt Amitech-sybord

Sedan ELNA 3210 kom in i hemmet har jag nu tre nya fina maskiner. Svärmors Bernina från 70-talet (mittersta på bilden ovan)  har varit fantastisk, men eftersom den slutar fungera när motorn blir varm är den tyvärr ingen hit. Annars hade jag gärna behållit den. Det var med den jag började all min lite mer avancerade sömnad (alltså inte bara raksöm på vävt tyg). Min egna var en Hugin från Coop som inte ens klarade tvillingnål. Så svärmor och jag bytte.

Nu består maskinparken av följande:

Overlock: Den första nya maskinen här hemma köpte jag från England i början av 2010. Det blev en Brother 3034D. Den har jag sytt nästan allt jag gjort på. Den är fantastiskt och vilken prisskillnad det blev att beställa från England istället.

Coverlock: Maskin nummer två, en CoverPro 1000 cpx, köpte jag på syfestivalen i Borås förra hösten. Jag hade kikat på den ett tag och hade hoppats att den gick att köpa från England den med. Men det gjorde den inte eftersom Janome förhindrar egen import från England (är detta ens lagligt inom EU?). Så jag köpte den dyrare här i Sverige och med tillbehöret bandkantare.

Symaskin: Häromveckan gav jag tillbaka mammas maskin till henne (som jag haft när svärmors maskin strejkat). Anledningen var ju såklart att en ny maskin kommit hit. En ELNA 3210 Jeans. Oj vad jag gillar den! Det blev ännu en beställning från England. Billigt och bra och de skickar alltid med massa presenter (trådar, saxar, nålar mm.)

Min CoverPro och jag

Jag fick önskemålet att sy något av den sista biten av rosa fordonstyg (Mjukatyger). En klänning kom jag fram till att det skulle kunna bli. Jag utgick från ett mönster på kuvertlinne (i nyaste numret av Ottobre, 3/2011) som jag förändrade en hel del.

Denna kuvertringning gjorde ju att jag fick anledning att börja bråka med min CoverPro och dess bandkantare igen. Det var länge sedan sist. Alla som lyckas få grepp på inställningar och hantering menar ju att detta är en fantastisk uppfinning och gör att allt är lätt som en plätt. Men jag har sådana problem (som så många andra också har). Jag får panik. Även denna gång fick jag problem med hoppstygn och inställningarna kändes helt fel. Men jag tror mycket berodde på trötthet och frustration. Nästa gång skall jag ta det lite lugnare.En dag skall vi bli vänner…. Nu vill jag börja sy bodys till bebisen i magen och då går du ju betydligt smidigare att bandkanta med CP:n än på det gamla klassiska viset.

Det blev i alla fall en klänning. Men jag sydde alla sömmar en extra gång med tvillingnål för säkerhets skull. Så att inga hoppstygn skall förstöra och öppna sömmarna.

Jag är för övrigt mycket nöjd med klänningen. Jag testade den på Ludvig och dessvärre var den ganska tajt. Så då är den nog lika tajt på lilla flickan som önskat den. Men det får vi se. Det är ju nackdelen att konstruera ett eget mönster utan att provköra i ett annat tyg först, det kan bli lite fel. Men jag var så sugen på att göra just denna klänning.

Sedan glömde jag i all hast bort att man inte skall lägga till sömnsmån när man bandkantar. Det har aldrig hänt förr, så jag var nog ganska trött när jag sydde den med andra ord.

Fyra tröjor

På frågan vem som är snyggaste ungen i stan är svaret för tillfälligt inte Ludvig utan Ludvigs lilla kompis S. Hon hämtade dessa 4 tröjor igår. Storlek 86, extra breda för luftigare känsla (och bra att växa i, dessa håller nog hela vägen fram i vinter storleksmässigt).

Alla är i Jersey. Det blev väldigt tydligt hur olika Jersey kan vara i tjocklek och kvalitet trots att det är köpte på samma ställe, JNY-design. Det randiga tyget var tjockast medan molntyget var tunnast. Minst strech hade husvagnstyget.

Jag sydde ”muddar” i samma tyg som övriga tröjan. Det klurigaste var ju helt klart att få till armarna på den randiga tröjan så att de skulle bli samma längd mellan de vita strecken. Men jag lyckades; med bravur om jag får säga det själv.