Ringrostig i rostfärger

Present till nyfödd, tror jag. Det var tanken när jag sydde i alla fall. Det blev nämligen lite fel här och där. Ringrostig, amningshjärna… lite olika orsaker helt enkelt. Jag tror mottagaren blir glad ändå, men man vill ju att allt skall vara perfekt. Hade det varit en beställning hade jag ju inte skickat iväg den.

Jag glömde nämligen mäta att kantbandet skulle räcka som satt i maskinen. Det gjorde det inte så det blev en liten skarv nere vid grenknäppningen. Som tur är syns ju inte det när man har byxor på, men det är ju ändå lite störande att veta om.

Fel nummer två kom när jag skulle sy byxorna. Jag vände velouren 90 grader så strechen är åt fel håll. Det gör inte så mycket eftersom det är den typen av byxor som det är, men åter igen: störande!

Jag gillar ändå setet eftersom det är lite färgglatt och en liten retroflört med klöver, brunt och orange.

Tjejkläder?

Jag vill ju egentligen inte bry mig om ifall det är tjejkläder eller killkläder lillan har på sig. Men hennes ärvda garderob har i stort sett inget som är typiskt tjejigt. Grått, brunt, grönt, blått… och urtvättat är det mesta i lillemans gamla lådor. Kläderna är ofta ärvda både en och två gånger innan. Så lite könstypiska, nya grejer är jag sugen att sy åt henne. Detta blev det första!

Denna velour köpte jag en liten bit av på Stoff&Stil häromdagen. Ganska dålig kvalitet eftersom det vita från baksidan kommer igenom, exempelvis uppe vid midjemudden. Men den är mjuk och go och det är väl det viktigaste.

Jag tyckte de blev söta, även om jag glömde mönsterpassningen i horisontalled. Vertikalt kom jag ihåg, men inte på bredden. Slumpen gjorde det ”nästan” rätt. Muddväven tror jag kommer från MG-tyger. Den är ganska slapp, men det gör inget när de bara ligger ner. Storlek 56 extra långa.

Det man slås av när man syr sådant här smått är hur liten tygåtgången blir. Underbart!